lördag 31 december 2016

När kroppen säger stopp

Ja, jag är nog en person som är känslig för stress.

 I perioder kan jag lätt stänga den ute men andra perioder kommer den lite för nära inpå mitt liv. Jag misstänker att jag upplevt stress mer eller mindre hela tiden under de senaste 6 åren. Delvis på grund av fel studieval och ingen jävla aning om vad jag vill studera (förrän Nu!), det har funnits underliggande oro, ångest och stress över skolan i min vardag så himla länge.

Jag har inte haft ledigt ett endaste skollov sen 2013 (men minns inte mycket av det sommarlovet, bland annat för att jag var i ett dåligt parförhållande då, det tog upp all min tid, alla mina tankar). Jag har haft en del motgångar genom åren men det som drivit mig framåt och fått mig att tänka positivt har varit jobbet inom vården.
På jobbet, var jag trivs, har det varit så lätt att skaka av sig allting annat som gnager.

Så, för att komma till saken, jag vet inte riktigt vad som hänt den här hösten heller förutom att jag ändrat kost, gått ner i vikt, krockat med en hjort, fått ny bil, sökt in till närvårdarlinjen, kommit in och börjat studera där.

Nu i december har jag haft skola måndag-tisdag, jobbat på lågstadiet onsdag-fredag och utöver det hoppat in på andra stället. Jag är så tacksam för alla jobbturer jag haft den här månaden men jag har, förutom julhelgen (som jag sov mig igenom) haft enbart 4 dagar ledigt. Något jag själv "ställt till med" eftersom jag har så svårt att säga nej. Oftast tackar jag ja och först senare konstaterar jag att det kaaaanske inte var så bra. Men jag blir så glad och känner mig så tacksam när jag blir erbjuden jobb!

Förutom skola och jobb har jag fyllt mina kvällar och (4) lediga dagar med program. Kaffedejter, promenader, tekvällar, kalas, krognätter, utfärder...

Jag vet inte hur man slappnar av om det inte direkt innebär att gå och lägga sig.

Där kring 15 december kände jag mig lite trött och ganska snart lite omotiverad. På morgon kändes det inte roligt att stiga upp, speciellt inte till en mörk och ruggig dag. Jag drog mig länge i sängen och räknade timmarna tills jag skulle komma hem och jag kunde gå och vila igen, vilket kändes bekant från när jag hade utmattning 2014. Alla andra fick jullov eller semester och jag blev bitter och stressad inför mitt jobbmaraton.

Jag orkar inte ta hand om mitt hem och vill inte bjuda någon hit för det ligger kläder här och där, dammtussar i alla knutar. Jag räknar ner dagarna tills min nästa lediga dag....

Min mage säger till, den är sjuk och svullen. Det händer bara när jag är stressad, trött, fundersam och grubblar mycket. Ingenting hjälper just nu. Fiberrik kost, rikligt vätskeintag eller motion räcker inte till.

Det känns som om allt som kommer ur min mun bara är gnäll. Jag orkar inte lyssna till slut alla gånger, mina tankar vandrar iväg eller bara står stilla. Jag är stressad innan, under och efter en aktivitet eller mitt jobb. 


Jag är en tråkig pessimist just nu  och jag måste lära mig "säga nej till andra och ja till mig själv". Jag känner starkt för att inhibera mina nyårsplaner bara för att få några extra timmar vila. 

Det känns varken bra eller okej eller lojalt att gå omkring på jobbet trög och trött. 

Vad gör du för att undvika stress eller varva ner under stress?
 
 

1 kommentar:

  1. oj nej vad tungt du har haft :( trots att din december-månad har varit minst sagt fullspäckad, så är det bra att komma ihåg att det endast är tillfälligt! Det försöker jag alltid intala för mig själv om jag känner mig stressad. På hösten kändes det som om jag skulle drunkna i skoluppgifter, men efter lite gråt (och skrik :P) så påminde jag mig att i december slutar all stress när alla uppgifter är gjorda!!
    Och det är ju väldigt bra att man blir erbjuden jobb! Som studerande behöver man varje cent man bara kan få. :)
    Men hoppas att du nu börjar må bättre och hinner lite ta det lugnare. Dock är huvudsaken att du nu studerar ett ämne som verkligen intresserar dig, det motiverar ju massor att kämpa vidare :) Ta hand om dig!

    SvaraRadera