onsdag 2 november 2016

Vetskapen om att man är en HSP

Idag är en bra dag. Jag vaknade på bra humör och satt länge och drack morgonkaffe. Jag blev nervös och lessen på några saker, fällde några tårar och sen gick jag med Marika till Carl De Mumma på kaffe. Vi hade riktigt trevlig kvalitetstid och strosade runt i några butiker och kollade in höstens trender. Nu är jag hemma och känner hur slut jag igen är. För hur mycket jag än trivs i andras sällskap, hur roligt och lättsamt det än är så blir jag så otroligt slut av alla intryck jag får på en dag. För att jag är en HSP. HSP står för Highly Sensitive Person. Det innebär att man är lite känsligare än andra. Det är ingen diagnos, bara ett karaktärsdrag. Jag har fått hjälp med att förstå vad HSP är genom terapin som jag gick på.

Hela mitt liv har jag haft lätt för tårar, oavsett om det varit i glädjens eller sorgens tecken. Jag har också lätt för skratt. Jag tar lätt åt mig kritik och analyserar den länge. Om jag inte frågat rakt ut vad en person menat kan jag gå i veckor och grubbla på vad det kan ha betytt. Jag har svårt att förstå ironi. Det går liksom bättre i text för då kan jag begrunda det jag har läst men om någon är ironisk med mig IRL kan man lätt tro att jag tar det på blodigt allvar för man ser på mig att jag blir och fundera på vad jag nyss hörde. Jag har svårt för att vara spontan och jag blir lätt nervös om saker inte går som jag tänkt mig. Jag blir lätt besviken på mina förväntningar och jag kan känna oerhörd empati för en person jag inte ens känner eller ett djur om jag ser det lida. Det här är ungefär jag som Highly Sensitive Person. Därför är det inte helt ovanligt att jag måste ta en tupplur om dagarna efter att jag varit ute och varit social t.ex. gått på kaffe med nån. Det kan låta mycket konstigt i någons öron, jag är medveten om det. Ibland kör man på ett helt veckoslut om man har någon på besök eller om man själv är borta någonstans några dagar utan pauser från socialt liv och umgänge. De gångerna är jag oftast väldigt, väldigt trött och ångestfull när jag kommer hem eller då gästen åkt hem till sitt. Det handlar inte om att det skulle vara jobbigt att vara social- tvärt om! Jag njuter väldigt mycket av det men för mig är alla intryck väldigt uttröttande. Det kommer in så mycket i hjärnan som måste bearbetas och begrundas.

Jag har nog, av både familj och tidigare partners fått höra "Du är så överkänslig, det där är inget att gråta för" och nej det är det inte och jag vet det eftersom jag är realistisk men varför tror ingen mig när jag säger att jag inte kan hindra tårarna från att falla nerför mina kinder hur hårt jag än biter ihop?
De flesta känslorna blir förstärkta hos personer som är Highly Sensitive. T.ex. jag själv, som blir arg cirka 2 gånger per år så när jag blir arg känns det som om hjärtat hoppar ut ur bröstet och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera hela situationen. När jag är ledsen igen så är jag myyyycket ledsen, men det kan också snabbt gå om och jag blir riktigt riktigt spökligt glad. Det går från ena ytterligheten till den andra.  Också själva hoppen mellan de olika känslorna kan vara uttröttande och förvirrande. Men det känns skönt att veta att detta är inget onormalt. Om t.o.m. 20% av befolkningen är och känner lika som jag så är jag nog inte så hopplös som jag har trott!

Att hitta balans i vardagen. Bild.

Ungefär en femtedel av befolkningen är HSP men jag känner ingen i min omgivning som är det. Jag önskar att jag genom detta inlägg skulle kunna nå fram till andra HS personer för att kunna bolla idéer. Hur tacklar ni jobbiga situationer? Har ni lärt er att filtrera en del intryck? Vad gör ni när det blir too much? Hur kom ni fram till att ni är HSP?

Obs. Att vara HSP påverkar inte arbetsförmåga eller dylikt. Och som sagt så är det inte en diagnos utan ett karaktärsdrag och det behöver inte betyda något negativt att vara HSP. 

3 kommentarer:

  1. Jag är också HSP <3

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det skulle nästan kunna ha varit jag som skrev det här inlägget! (Hade faktiskt tänkt skriva ett inlägg om HSP, men eftersom jag inte bloggar nu så blev det iget..). Jag är i alla fall så mycket HSP man kan bli typ.. Var på en föreläsning och gjorde ett test med poäng 0-140,fick man över 60 var man HSP. Jag fick 120 poäng. Hur bra jag hanterar det vet jag inte, ibland bättre och ibland sämre. Ofta efter en intensiv helg behöver jag flera dagar där jag inte gör något alls, jag ligger ofta bara i sängen och gråter. Inte för att jag egentligen är ledsen, jag är bara så trött och slut liksom? Kan inte planera in saker varje dag och behöver mycket ledig tid hemma för att må bra. Skriv på Facebook om du vill prata om det mera! Du är hur som helst inte ensam! :) /Sara Bäcksbacka

    SvaraRadera
  3. Jag har gjort samma test som Sara och fick typ 90. Jag har alltid tänkt att jag är introvert, men jag kände igen mycket av vad du skrev. Jag brukar planera mycket, och tänka igenom saker och situationer på förhand, och om det uppstår en situation där jag får för mycket information på en gång så kan hjärnan helt koppla ifrån (inte så bra om det är viktig information, men då kan jag fråga efteråt, men oftast är det inte så viktigt och folk brukar inte ens märka). Och om det är något jag aktivt kan undvika, så gör jag det (speciellt blinkande ljus och höga ljud är sådant som tränger sig på för mig, eller en påslagen tv när man har gäster är jätte distraherande, fast det inte verkar påverka andra särskilt mycket).

    Det verkar iaf som du känner fler HSP än du trodde :) Tillsammans är vi starkare!

    SvaraRadera