fredag 4 november 2016

Energi och Otto

Till att börja med vill jag tillägga en sak till mitt förra inlägg som handlade om HSP. Tacka vetja facebook för där finns massor av grupper för alla olika ändamål. T.ex. hittade jag gruppen "HSP Högkänsliga Personers Grupp".  Jag hittade en slags gemenskap som jag saknat ända sedan jag fick en benämning på "det här jag har", alltså att jag är en högkänslig person i juni. Jag har redan efter en dag fått flera insikter om vad HSP är och vad det betyder för olika personer. 

I alla fall, igår var en sämre dag igen. Jag var ledsen och fick inte mycket till stånd alls. Jag tog en 1 timmes fotopromenad i solskenet för det kändes viktigt just där just då men jag kom inte alls framåt i mitt skrivande på slutarbetet vilket stressar mig så otroligt mycket. Jag skulle ha haft zumba igår kväll som jag hade sett fram emot hela dagen men typ två timmar före zumban kände jag mig så himla trött. Säkert för att flunssan kom tillbaka (som jag botade med ingefärste förra helgen) och för att jag haft kvicka växlingar i känslorna tidigare under dagen. Så jag sov innan zumban men vart så trött så jag skippade den och tvättade mig och lade mig och sova kl 19.00.
Steg upp kl 10.00 efter typ 2 timmars snoozande och har därmed sovit 15 timmar. Känner mej mer än redo för en ny dag! 

Trots flunssan känner jag mig så energisk just nu. Är det vädret? Jag skall åka till Kimito över veckoslutet och umgås med min familj, hjälpa till när pappa fixar på min nya bil, hjälpa min bror för att han varit på knäoperation.

 Jag ser jättemycket fram emot att fara dit fast ändå inte.

 För att min pappas hund, Otto, har blivit så gammal och han är blind och nästan helt döv också. Otto är nästan 15 år. Jag vet inte hur jag skall behärska situationer där någon jag tycker mycket om blir gammal och förändras. Därför är det jobbigt att åka dit och titta på Otto när han är gammal, för han är en familjemedlem och vän. Och jag vet ju att dagen då han flyger till hundhimlen antagligen är ganska nära. Och det gör mig ledsen. 

 Bästa vännen







Men jag skall försöka njuta, av Ottos närvaro, vädret, om att vara utomhus, min familj som finns där för mig nu och för alltid. Jag skall försöka tänka på alla bra saker som är på kommande inom den närmaste framtiden. 
Den här gången skall jag också gå och tända ett ljus på min låtsas fammos grav eftersom när jag förra gången skulle tända ett ljus så krockade jag med en hjort i Tenala och kom fram till Kimito 5 timmar senare än det var tänkt.

 Även om jag blir ledsen emellan så känner jag mig ganska energisk idag. 

Vad skall Du göra på veckoslutet?

Jag åter kommer med mer kosmetiskt inriktade blogginlägg nästa vecka. <3

 


1 kommentar:

  1. Kram till dig <3 Ibland går livet i en liten svacka, jag har precis nu en sådan fas i livet! Jag kan verkligen relatera känslan angående slutarbetet. Och jag kan även relatera till känslan angående hunden. Min familj har också en hund, som är nu 11 år gammal. Hon var egentligen min hund då när jag ännu bodde hemma, men sedan jag flyttade längre bort, så behöll min familj henne. Men ja, hon är 11 år gammal och börjar visa tecken på att hon är... en gammal hund. Och ja, det gör mig också så himla ledsen, hon var mitt stöd när jag var i puberteten och hade svåra faser då också!
    Har du nån deadline för ditt slutarbete? Om du kan, så ge lite mer tid åt dig så känner du inte dig så pressad. Om man känner ett evigt press, ja då blir man helt låst!! Men sköt om dig, njut av din familj och Otto, trots att det gör ont i hjärtat <3

    SvaraRadera